Riot on The Rocks

Måndag igen. Och jag får ingenting gjort. Överhuvudtaget.
Jag måste plugga ikväll eftersom gårdagen gick helt i filmens tecken (My Own Private Idaho, jag vet inte riktigt. Gus, du är en konstig människa). Och ordet "konstigt" är ju, precis som "svårt", INTE synonymt med bra.
Glöm aldrig det.

Jag blir trött på mig själv när jag ständigt skjuter upp alla måsten.
Inget plugg, ingen träning, ingen städning - vad är det för fel på mig?
Kanske skulle mina sömnproblem försvinna om jag faktiskt gjorde något vettigt om dagarna?

På onsdag åker jag upp till Surfer's med ett par kollegor, förhoppningsvis är Niklas på plats också. Det blir trevligt.

Just det - Elvis Costello. Vilken man alltså. Men efter 2 1/2 timmes spelning utan paus kunde jag ana myror i byxorna hos många i publiken. 

Ska man skriva även fast man inte kan, inte vill, inte orkar?

Den här bloggen skapades inte för att ge mig mer pengar, uppmärksamhet eller bekräftelse, då hade den nog handlat om helt andra saker.

Mitt liv här är inte tråkigt, snarare tvärtom men jag ibland finner jag det svårt att skriva om saker som händer i min vardag. För nu finns det en vardag här, det är inte längre samma stora äventyr som det var i februrari.

Men ni som känner mig vet att jag alltid gillat vardag. Efter jul gillar jag att ta ner allt pynt, återgå till rutiner och se framemot något annat. Ja, jag blickar ju ständigt framåt... På både gott och ont givetvis.

Veckorna här går fort nu. Plugga, jobba, sova och festligheter på helgerna.

Det är fortfarande ganska kallt och jag har ännu inte fått någon solbränna. En ökenstorm drog förbi häromdagen, ni har säkert redan sett bilder via svensk press.

I december reser jag hem till Sverige för att fira jul, gå på bröllop och förhoppningsvis träffa massor av vänner!

Även om 21 december känns avlägset just nu, så vet jag att jag knappt kommer hinna blinka innan jag landar på Arlanda. Men innan dess ska jag hinna skriva tentor, jobba ihop lite fickpengar och, återigen, fixa den där jäkla solbrännan.

Och sen hoppas jag att den där Anna Anka  inte befinner sig i Sverige när jag återvänder hem. Hon verkar lite creepy.

Och så laddar vi inför Elvis Costello den 17 oktober:

Sol i sinne, brun inne. Och med en läcker förpackning dessutom.



Våren är här




Elvis på Enmore 17 Oktober

Espressomaskinen som vi fyndade på Vinnies för 15 dollar visade sig (såklart) vara ett bra inköp. Efter att rensat maskinen på eventuell smuts och rester sitter vi nu och smuttar på en skållhet espresso. Mumma.
Det börjar allt mer likna ett hem, vår trea på Willoughby Rd.

27 grader varmt i morse. Tack och lov gick värmen över till regn och blåst. Jag kanske är lite missunnsam, men om jag ska spendera större delen av dagen  instängd i en sal , då får det gärna vara drivis utomhus. Det känns liksom lite lättare då.

När jag åt middag med Mia och Felix igår så började vi prata om drömmen om att få göra om ett hus. Inte riva, men renovera. Och då "med gammeldags charm bevarad" som det heter i mäklarbranschen.
Att scanna både Hemnet och Real Estate AU efter potentiella objekt har länge varit lite av en hobby för mig. Ett tidsfördriv när jag inte orkar plugga. Ungefär som att läsa bloggar.

Som jag nämnt många gånger tidigare har jag en längtan till landet, inte permanent, men på deltid. Ungefär som ett sommartorp men det ska förstås vara vinterbonat. Och gärna beläget i Gävle eller i närheten av Östersund eller Offerdal.

Häromdagen läste jag om en australiensisk tjej som köpt sitt första hus när hon var 22 år gammal och sedan sålt fastigheten med vinst några år senare för att köpa ett nytt objekt att jobba på. Vid 26 års ålder var hon mångmiljonär.
Property Developer kallas det . Chansen att lyckas i dagens ekonomiska klimat är troligtvis minimal dock...Särskilt om man inte har ett startkapital.



Sikvik



Dessa ska jag jaga rätt på i veckan. Jag hoppas att OPSM kan stå till tjänst...

Får det lov att vara en skvätt sol kanske?


Förmodligen första lördagen sen min flytt till Australien som vi inte varit ut på byn som man skulle sagt hemma i Östersund.
Tråkigt att vara pepp när alla andra är opepp. Men lördagsmys är väl ändå aldrig fel?
Ostbågar, cola och Stjärnor på Is?
Nej. Men middag på Pinos här i Crowie, "The Reader" och ett eller tre glas rött. Det får väl duga antar jag.
Då jag dessutom lyckats dra på mig en förkylning över natten är det väl lika bra att tacka för sig.

Det är en fantastisk känsla när man får avsluta någonting. När jag lämnade in min PR essay i måndags var jag plötsligt några kilon lättare.

Men det är inte över än. Två gruppresentationer. Och tydligen fyra final exams. Fram tills idag trodde jag att det rörde sig om tre.

Premier League-premiären i söndags gick väl inte jättebra. Och vår bordsgranne var inte heller trevlig. Inte alls.

Måndagskvällen spenderades med Thomas, Bec, Mia och Felix. Det här med matlagning blir roligare för var dag.
Potatis och purjolökssoppa med vitlöksbröd och brieost.
Kladdkaka med fudgeglasyr.

Matlagning är så jävla underskattat.

Jag har hittat gula kantareller, äntligen (på världens mysigaste affär, The Essential Ingredient http://www.theessentialingredient.com.au/index.asp )
 250 torkat guld går loss på 80 dollar. 480 SEK.
I Sverige kan jag få dem gratis. Torrvaror är OK att skicka till Australien. Men jag anar att det finns vissa regler kring själva torkningsprocessen, kanske inget som gemene man har kunskap om?

Förresten. Kanske kommer jag hem i vinter.

Fantastisk reklam för den som är intresserad (eller gillar "Oh Brother Where Art Thou"):

Var i färd med att skriva att det händer så mycket här nere att släppet at IKEA katalogen 2010 inte är en så jävla stor grej. Sen kom jag på att det kanske kan vara ganska spännande, om vi ser det i ett design/trend perspektiv?
Nåja.

Min uppsats i PR är än så länge inte särksilt revolutionerande, Etfter två dagars research så inser jag att mitt föregående topic inte kommer att funka på grund av informationsbrist, så sociala medier, hej, här är jag,.
Och just nu har jag glömt hur man formurlera sig på svenska.

Så, Steel Train, ta över när jag mina krafter inte räcker till för text:

Kan man på cirka 30 timmar skriva 3000 ord om hur sociala medier påverkar informationsflödet i samhället?
Låter rimligt tycker jag (för nu har jag fått nog för inatt).

Yoga imorgon klockan 10. Advertising lecture 11:30. Grupparbete 15:00. Jobb 17:00 - 02:00 (i bästa fall).

Natti.

Det har gått över en månad utan inlägg. Kanske har jag inte haft något att dela med mig om. Eller så beror det på att Netspace bestämt sig för att ta semester och lämna oss utan uppkoppling i tre veckor. Men nu finns det i alla fall internet på Willoughby Road.

Willoughby Road är vårt nya hem och ni som gillade Blues Point Rd kanske blir besvikna över utsikten. Men istället för en läcker vy i trång lägenhet har vi nu två balkonger, betyligt mer utrymme, diskmaskin och en pool som vi kan bada i när sommaren kommer. Vi har redan hunnit inviga solstolorna!

Jag har levt ett ohälsosamt liv sedan jag kom hit. Det får vara slut på det nu. Jag kom nyligen hem från ett pass Vinyasa Yoga som utövades i ett 30 grader varmt rum (inte för att det är varmt utomhus och studion saknar AC, rummet håller  alltid denna temperatur för att musklerna ska slappna av).

I övrigt har jag funderat på mina vänner där hemma, som jag saknar väldigt ofta.
Jag har också läst och funderat över den jägarexamen som jag planerar att ta nästa gång jag besöker Sverige.
Jag har spanat på bilar på Gumtree. Kommunikationsmedlen här är inte på topp.
Och på keeshonds.

Snart har jag avverkat två terminer här i Sydney, tiden har gått förvånantsvärt fort och de sista veckorna är intensiva. Jag ska alldeles strax påbörja min essä i PR som ska vara inlämnad på fredag.

En tredagars trip till Hunter Valley är inplanerad. Hunter Valley är ett vindisktrikt där man givetvis kan dricka vin, men även rida och äta god mat. 12 september spelar Sydney FC mot North Queensland, vi har skaffat fina läktarplatser för att kunna spana in Robbie Fowler.



Vårt vardagsrum (med heatern som räddat oss denna vinter)






Våren är på intåg

Jenny Lewis dejtar en riktig pärla:

Impuls-konsert igår på Oxford Art Factory med Victoria, Josh, Thomas och Rebecca.

i

Puss



Vic o Bec



Gangsta



Josh



GT-Bec



Öl överallt

Kanske borde en söndagsångest infinna sig så här på kvällskvisten, men sedan jag flyttade hit har det ordet försvunnit ur mitt vokabulär. Det kan bero på att min andra termin har börjat och att måndagar betyder PR med en av det mest inspirerande människor jag någonsin mött - Mrs Bridget Armstrong!
Jag har en del att göra nu, men jag trivs ändå.
Mycket plugg. Jobb tre kvällar i veckan. Pubkvällar när tid finns (och det ser jag till att det gör så ofta som möjligt).
Flytt står också på schemat och vi har förstått att omöblerade lägenheter kan vara väldigt intressanta. Vi kommer ändå att vara här i åtminstonde två år, så pengar finns att spara om vi bara kan ta oss till Ikea.

Igår firade vi Rebecca som fyllde 25 år i måndags. Middag på Thairrific, utgång på The Argyle och sedan karaoke på Elizabeth Street.

I brist på annat bläddrade jag just igenom topplistan på blogg.se
Det är rätt uppenbart att jag aldrig kommer att hamna där, och det är inget jag sörjer över. Snarare tvärtom.

Nu ska jag återgå till min tutorial report i Advertising.

                                                 PLUS



Riot (nåja) on The Rocks

Helgen är återigen över och vi kan väl sammanfatta det hela med mat och sprit.
Middag igår med Rebecca och Felix. Thomas lagade grym gubbröra som vi åt på rågbröd från Fazer (som tydligen är standard i Kirribilli). Mindre lyckat huvudrätt, att göra sin egen bearnaisesås är ett konststycke som kräver övning.
Efter middag och lite gitarrspelande från min och Rebeccas sida (min röst är äntligen tillbaka efter en sejour i hostbo), så drog vi till Minskys. I vanliga fall grymt, igår uselt. Smsade Sandy och tog en taxi till en fest i Redfern. Vidare därifrån till Broadway Hotel och sedan till Darlington där vi stod som packade sardiner. Förbi McDonalds där de envisades med att servera frukost. Jag vill fan inte ha en jävla bacon-muffin, jag vill ha en hamburgare. Precis som alla andra som går dit klockan 04:00 på morgonen.
Imorgon står PR på schemat och förmodligen en lägenhetsvisning eller två.

Just det, igår filmade flatmates + Felix sista delen av Sugar Makes Me Happy-videon som är en del av deras projektarbete på Billy Blue College of Design (gå in på http://www.sugarmakesmehappy.tk/ och joina gruppen på facebook).
Passade samtidigt på att ta lite foton av vår underbar utsikt från Blues Point Tower.



Harbour Bridge och en glimt av Operahuset



Paparazzi



Blues Point Tower aka hemma



Thomas och Rebecca in action



Middag. Normal flatmate, onormal pojkvän



Felux



Jag och Bec. Gitarr som sover och urdrukna TEDs.