Ain't life grand?
Jag har hela dagen funderat över om det är så att jag är sjuk. Jag menar allvarligt sjuk.
Jag har vita pigmentfläckar på min rygg, tänk om det är hudcancer? Eller beror min frekventa huvudvärk på en tumör?
Anledningen till denna hypokondri är att jag inte riktigt kan förstå varför just jag har välsignats med allt det goda som jag just nu upplever?
Allt kanske inte blev som jag föreställde mig när jag stod där på Rådhustrappan (eller nej, förlåt, den missade jag ju), utan det blev snarare bättre.
2005 - Lämnar min älskade gymnasieklass ESMK3C och flyttar till Gävle med Thomas innan champagneglaset ens var uppdrucket. Hamnar på TMG efter en snabb visit på Sibylla i Valbo Köpcentrum. Att genomföra marknadsundersökningar är inte det mest stimulerande arbete som jag utfört, men vad gör det när livet bokstavligen var en fest?
Fantastiska kollegor som det faktiskt inte var helt lätt att lämna när vi tog med oss Petter och flög till andra sidan jordklotet.
2006 - Perth. Onekligen världens bästa stad. So far. Eller var det situationen, mina sambos (Thomas och Petter) eller de människor (och de gäster som vi fick) som fanns i staden?
Kärleken för Australien växte sig hur som haver väldigt stark. Helen påminde mig idag om när vi började arbeta tillsammans:
"Du kunde inte sluta prata om Australien. Du har väl varit på väg tillbaka hela tiden".
Ja, det har jag nog.
Flyttar till Stockholm (Danderyd) och börjar arbeta på Spring, och fy så jobbigt det kommer bli att lämna er (tjänstledighet, men ändå).
Kan ni tänka er att varje dag gå till ett jobb där ni möts av två av era bästa vänner och ett åttiotal människor som samtliga faktiskt är roliga att hänga med?
Så ser mina dagar ut.
2007 - Jobbet flyter på och leder till mer och mer ansvar. Det börjar bli tråkigt att bo i en rik förortskommun. Pubhäng, kultur, shopping, närhet till jobb och vitvaror som inte längre är vita, lockar i innerstan. Så vi gör ett "klipp" (men tjena finanskrisen 2008!) och hamnar på en kulle på Kungsholmen. Vindstyrkan är förmodligen densamma som i Östersund, men trivs gör jag ändå. Kanske kan man säga att det är lite som hemma.
Jag har vita pigmentfläckar på min rygg, tänk om det är hudcancer? Eller beror min frekventa huvudvärk på en tumör?
Anledningen till denna hypokondri är att jag inte riktigt kan förstå varför just jag har välsignats med allt det goda som jag just nu upplever?
Allt kanske inte blev som jag föreställde mig när jag stod där på Rådhustrappan (eller nej, förlåt, den missade jag ju), utan det blev snarare bättre.
2005 - Lämnar min älskade gymnasieklass ESMK3C och flyttar till Gävle med Thomas innan champagneglaset ens var uppdrucket. Hamnar på TMG efter en snabb visit på Sibylla i Valbo Köpcentrum. Att genomföra marknadsundersökningar är inte det mest stimulerande arbete som jag utfört, men vad gör det när livet bokstavligen var en fest?
Fantastiska kollegor som det faktiskt inte var helt lätt att lämna när vi tog med oss Petter och flög till andra sidan jordklotet.
2006 - Perth. Onekligen världens bästa stad. So far. Eller var det situationen, mina sambos (Thomas och Petter) eller de människor (och de gäster som vi fick) som fanns i staden?
Kärleken för Australien växte sig hur som haver väldigt stark. Helen påminde mig idag om när vi började arbeta tillsammans:
"Du kunde inte sluta prata om Australien. Du har väl varit på väg tillbaka hela tiden".
Ja, det har jag nog.
Flyttar till Stockholm (Danderyd) och börjar arbeta på Spring, och fy så jobbigt det kommer bli att lämna er (tjänstledighet, men ändå).
Kan ni tänka er att varje dag gå till ett jobb där ni möts av två av era bästa vänner och ett åttiotal människor som samtliga faktiskt är roliga att hänga med?
Så ser mina dagar ut.
2007 - Jobbet flyter på och leder till mer och mer ansvar. Det börjar bli tråkigt att bo i en rik förortskommun. Pubhäng, kultur, shopping, närhet till jobb och vitvaror som inte längre är vita, lockar i innerstan. Så vi gör ett "klipp" (men tjena finanskrisen 2008!) och hamnar på en kulle på Kungsholmen. Vindstyrkan är förmodligen densamma som i Östersund, men trivs gör jag ändå. Kanske kan man säga att det är lite som hemma.
Året avslutas med att jag får en ny tjänst som Projektledare. Tackar.
2008 - Men ska vi inte fira befodran och bostadsköp? Jo, klart vi ska. Indien värmer min bleka kropp och Kingfisher svalkar i solen samtidigt som den givetvis bygger på kaggen i januari. Sen var inte Goa vad jag förväntade mig. Inga hippies, inget knark. Men solsken och kryddstark mat räcker långt.
Trots att jag inte kan skryta med att ha stressat runt på alla de grymma spelningar som vår huvudstad i stort sett dagligen bjuder på, så tycker jag ändå att jag gjort ett bra jobb här. James Taylor rörde mig och Flood (kanske även Thomas, men han döljde det bra i sådant fall) till tårar på Cirkus, me and my baby rockade loss på Accelerator till MGMT och en ganska tråkig Duffy och jag har även hunnit bevittna en full men fortfarande intressant Evan Dando.
Fin semester i Gävle och Jämtland.
Och nu då? 25 november 2008?
Jag har blivit antagen till International College of Management (Macquarie University) i Sydney.
Vi ska verkligen åka.
Kanske tycker ni inte att det här är så stort. Det tycker jag.
Och det har inträffat med hjälp av lite jävlar anamma.
Och den har jag fått från min familj och vänner. Ni vet vilka ni är.
Tack.
2008 - Men ska vi inte fira befodran och bostadsköp? Jo, klart vi ska. Indien värmer min bleka kropp och Kingfisher svalkar i solen samtidigt som den givetvis bygger på kaggen i januari. Sen var inte Goa vad jag förväntade mig. Inga hippies, inget knark. Men solsken och kryddstark mat räcker långt.
Trots att jag inte kan skryta med att ha stressat runt på alla de grymma spelningar som vår huvudstad i stort sett dagligen bjuder på, så tycker jag ändå att jag gjort ett bra jobb här. James Taylor rörde mig och Flood (kanske även Thomas, men han döljde det bra i sådant fall) till tårar på Cirkus, me and my baby rockade loss på Accelerator till MGMT och en ganska tråkig Duffy och jag har även hunnit bevittna en full men fortfarande intressant Evan Dando.
Fin semester i Gävle och Jämtland.
Och nu då? 25 november 2008?
Jag har blivit antagen till International College of Management (Macquarie University) i Sydney.
Vi ska verkligen åka.
Kanske tycker ni inte att det här är så stort. Det tycker jag.
Och det har inträffat med hjälp av lite jävlar anamma.
Och den har jag fått från min familj och vänner. Ni vet vilka ni är.
Tack.
Åh, jag glömde att berätta!
Ni måste titta på "Pushing Daisies". Ett avsnitt och nu är jag fast.
http://www.imdb.com/find?s=all&q=pushing+daisies&x=0&y=0
http://www.imdb.com/find?s=all&q=pushing+daisies&x=0&y=0
Så här trevlig var lördagskvällen...
Turn it up! Turn it up! Turn it up!
Min mamma har alltid älskat Bruce Springsteen. Det är omöjligt att åka bil med henne utan att lyssna på Bruce. Och gud vet hur många barndomsminne som ackompanjerats av The Boss. Mina vänner brukar ibland skoja om mammas faschination kring denne man, det var allmänt känt hemma i byn att han är husguden i hushållet Persson/Almén.
Det var liksom inte så coolt att gilla Bruce Springsteen när man var 12 år. Men det gjorde jag ändå, även om jag inte riktigt visade det särksilt öppet.
Nästa helg kommer hon hit, min mor. Det ser jag framemot.
Jag har alltid drömt om att få Springsteen-live tillsammans med henne. Jag hoppas innerligt att den dagen snart kommer.
När jag var åtta år levde jag i tron om att när man är 20 år så är man vuxen och förmögen. Så pass förmögen att jag skulle kunna se till att Bruce kom till Sverige för att spela på hennes 50-årsdag. Och ja, han kom till Sverige det året. Men han stod inte på en gård uppe i Jämtland och rockade, tyvärr.
Det har varit en slitsam och icke-produktiv helg men lördagen bjöd i alla fall på en riktigt trevlig fest hos Andy och Aniella som snart lämnar landet för att flytta till underbara Perth. Jag önskar er all lycka och hoppas att vi ses Down Under!
Gåshud. Hopp. Lycka.
Det var liksom inte så coolt att gilla Bruce Springsteen när man var 12 år. Men det gjorde jag ändå, även om jag inte riktigt visade det särksilt öppet.
Nästa helg kommer hon hit, min mor. Det ser jag framemot.
Jag har alltid drömt om att få Springsteen-live tillsammans med henne. Jag hoppas innerligt att den dagen snart kommer.
När jag var åtta år levde jag i tron om att när man är 20 år så är man vuxen och förmögen. Så pass förmögen att jag skulle kunna se till att Bruce kom till Sverige för att spela på hennes 50-årsdag. Och ja, han kom till Sverige det året. Men han stod inte på en gård uppe i Jämtland och rockade, tyvärr.
Det har varit en slitsam och icke-produktiv helg men lördagen bjöd i alla fall på en riktigt trevlig fest hos Andy och Aniella som snart lämnar landet för att flytta till underbara Perth. Jag önskar er all lycka och hoppas att vi ses Down Under!
Gåshud. Hopp. Lycka.
När vargavintern kommer...
Då ska jag minnsann lägga mig i soffan, värma lite glögg (Blossa 08 Blåbär förstås) och sedan ska jag krypa ner under filten och njuta av Rebecka Törnqvists senaste album "The Cherry Blossom And the Skyline Rising From the Street". Jösses Amalia vad vackert det här är!
Rilo Kiley får stå tillbaka en stund, för nu tar Rebecka vid...
Och eftersom det är FREDAG så bjuder jag på en härlig one-hit-wonder från sommaren 2006 med svenska doublePark.
Rilo Kiley får stå tillbaka en stund, för nu tar Rebecka vid...
Och eftersom det är FREDAG så bjuder jag på en härlig one-hit-wonder från sommaren 2006 med svenska doublePark.
Originalet...
Det vore ju lite dumt och rent ut sagt elakt att inte lägga upp originalversionen av "Min hemstad" (eller "My Hometown" rättare sagt).
För övrigt såg jag Pär Wiksten och Christina Bergmarkpå ICA S:t Eriksplan för ett halvår sedan och plötsligt blev jag sexton år igen. Pär Wiksten var Gud på den tiden. Och Christina var den coolaste katten jag någonsin skådat.
För övrigt såg jag Pär Wiksten och Christina Bergmarkpå ICA S:t Eriksplan för ett halvår sedan och plötsligt blev jag sexton år igen. Pär Wiksten var Gud på den tiden. Och Christina var den coolaste katten jag någonsin skådat.
Tisdag
Hur kan ni tycka att det mest spännande samtalsämnet för dagen är att er dotter inte gillar att bära klänning eller strumpbyxor?
Hur kan ni bli upprörda över detta?
Hur kan ni diskutera hur man skall finna en lösning på ovanstående "problem"?
Låt henne vara, för fan.
Känner en viss hemlängtan idag. Den kommer över mig lite då och då. Jag är ju egentligen inget större fan av snö.
Men ibland vill jag se Disney-granar täckta av vitt puder, röda stugor med små fönster där värmen kan sippra ut från gemenskapen vid köksbordet och in genom din jacka för att slutligen träffa ditt hjärta och själ. Och då är man hemma.
Men jag har inte bara ett hem. För hemma är där mitt hjärta är. Oavsett om det är Stockholm eller Östersund.
Hur kan ni bli upprörda över detta?
Hur kan ni diskutera hur man skall finna en lösning på ovanstående "problem"?
Låt henne vara, för fan.
Känner en viss hemlängtan idag. Den kommer över mig lite då och då. Jag är ju egentligen inget större fan av snö.
Men ibland vill jag se Disney-granar täckta av vitt puder, röda stugor med små fönster där värmen kan sippra ut från gemenskapen vid köksbordet och in genom din jacka för att slutligen träffa ditt hjärta och själ. Och då är man hemma.
Men jag har inte bara ett hem. För hemma är där mitt hjärta är. Oavsett om det är Stockholm eller Östersund.
F*ckin' Monday Morning
"Don’t call what your wearing an outfit.
Don’t ever say your car is broke.
Don’t worry about losing your accent, a Southern Man tells better jokes.
Have fun but stay clear of the needle. Call home on your sister’s birthday.
Don’t tell them you’re bigger than Jesus, don’t give it away"
Lånar visdomsord från Drive By-Truckers idag då jag är alldeles för trött för att komma med egna.
Förresten, jag har en liten crush på den här mannen: http://www.barometern.se/blogg/henrik_rydstrom/
Han faschinerar mig. Och skriva kan han också. På ett sätt som berör.
En helt vanlig dag på jobbet...
Nu vet jag hur det skulle kännas att vara riktigt tjock i en röd plyschdräkt. Betydligt trevligare än det låter.
Ack så fel jag hade...
För ungefär två månader sedan skrev jag om min besvikelse över att ha missat Gary Louris när han spelade i Malmö i somras och att det troligtvis skulle dröja innan jag fick en ny chans att se honom.
Tack och lov så hade jag fel.
Gary Louris OCH Mark Olson (medlem repsektive före detta medlem av The Jayhawks) spelar på Berns den 7 december. Under 2009 släpps deras gemensamma album "Ready For The Flood" och innan dess turnérar de alltså tillsammans.
Jag var tvungen att ta ett litet gkädjeskutt när jag såg affischen på Götgatan idag.
Nu ska jag återgå till Luna, den lilla japanska dvärgspetsen som är min över helgen, samt ta ett glas rött. Och lyssna på The Lemoheads (observera min sjukligt snygga och sköna Lemoheads-tröja på bilden längst ner).
Tack och lov så hade jag fel.
Gary Louris OCH Mark Olson (medlem repsektive före detta medlem av The Jayhawks) spelar på Berns den 7 december. Under 2009 släpps deras gemensamma album "Ready For The Flood" och innan dess turnérar de alltså tillsammans.
Jag var tvungen att ta ett litet gkädjeskutt när jag såg affischen på Götgatan idag.
Nu ska jag återgå till Luna, den lilla japanska dvärgspetsen som är min över helgen, samt ta ett glas rött. Och lyssna på The Lemoheads (observera min sjukligt snygga och sköna Lemoheads-tröja på bilden längst ner).
A change is gonna come
"It's been a long, a long time coming but I know a change gonna come, oh yes it will"
Oh yes, it did!
Efter en lång natt med lite sömn fick jag äntligen se Obama tala inför folket i Grant Park i Chicago. Lycka.
"It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America."
(Talet i sin helhet hittar ni här: http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/uselection2008/barackobama/3383581/Barack-Obamas-victory-speech-Full-text.html )
Vad kan möjligtvis passa bättre denna morgon fylld av hopp och framtidstro än Otis Reddings "A Change Is Gonna Come?"
Oh yes, it did!
Efter en lång natt med lite sömn fick jag äntligen se Obama tala inför folket i Grant Park i Chicago. Lycka.
"It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America."
(Talet i sin helhet hittar ni här: http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/uselection2008/barackobama/3383581/Barack-Obamas-victory-speech-Full-text.html )
Vad kan möjligtvis passa bättre denna morgon fylld av hopp och framtidstro än Otis Reddings "A Change Is Gonna Come?"
Election day..
Ljusterapi
Min kollega Anna har en ljuslampa vid sitt skrivbord. Den utsöndrar dagsljus och ska bringa energi och motverka depressioner. Om det fungerar vet jag inte, men den är ganska trevlig ändå (även om den är så pass stor att jag numera inte ser min kollega på andra sidan skärmen).
Själv har jag ingen lampa så Koop ger mig energi (nåja, glädje i alla fall) denna första måndag i november.
Update:
Glöm ovanstående. Musiken som bidragit till mitt välmående mer än något annat idag är utan tvekan Sound Riots "Bon Voyage". Markus lyckas alltid beröra mig med sina musikaliska verk. Oavsett genre så blir det alltid så förbaskat bra. Han har något alldeles särskilt.
Sound Riot på Myspace: http://www.myspace.com/soundriotosd
Själv har jag ingen lampa så Koop ger mig energi (nåja, glädje i alla fall) denna första måndag i november.
Update:
Glöm ovanstående. Musiken som bidragit till mitt välmående mer än något annat idag är utan tvekan Sound Riots "Bon Voyage". Markus lyckas alltid beröra mig med sina musikaliska verk. Oavsett genre så blir det alltid så förbaskat bra. Han har något alldeles särskilt.
Sound Riot på Myspace: http://www.myspace.com/soundriotosd
