Riot on The Rocks

Min mamma har alltid älskat Bruce Springsteen. Det är omöjligt att åka bil med henne utan att lyssna på Bruce. Och gud vet hur många barndomsminne som ackompanjerats av The Boss. Mina vänner brukar ibland skoja om mammas faschination kring denne man, det var allmänt känt hemma i byn att han är husguden i hushållet Persson/Almén.

Det var liksom inte så coolt att gilla Bruce Springsteen när man var 12 år. Men det gjorde jag ändå, även om jag inte riktigt visade det särksilt öppet.

Nästa helg kommer hon hit, min mor. Det ser jag framemot.

Jag har alltid drömt om att få Springsteen-live tillsammans med henne. Jag hoppas innerligt att den dagen snart kommer.
När jag var åtta år levde jag i tron om att när man är 20 år så är man vuxen och förmögen. Så pass förmögen att jag skulle kunna se till att Bruce kom till Sverige för att spela på hennes 50-årsdag. Och ja, han kom till Sverige det året. Men han stod inte på en gård uppe i Jämtland och rockade, tyvärr.

Det har varit en slitsam och icke-produktiv helg men lördagen bjöd i alla fall på en riktigt trevlig fest hos Andy och Aniella som snart lämnar landet för att flytta till underbara Perth. Jag önskar er all lycka och hoppas att vi ses Down Under!





Gåshud. Hopp. Lycka.