Riot on The Rocks

Och den kostade 79 dollar + 10 dollar för ett case. Ett kap vill jag säga.
Väntar för tillfället på att T ska bli klar i duschen så att vi kan kila ut och dricka kaffe. Det lär väl säkert sluta i öl, men imorgon börjar skolan så då skulle det sitta fint att vara obakis.



När jag kommer hem ska jag spela låten nedan. Gud vad jag älsar Steve Earle. Sen är allsångsfaktorn på "Galway Girl" enorm.

Kanske uppfattade man föregående inlägg som att jag är något bitter. Det stämmer givetvis inte. Jag är enorm glad över att leva i denna fina stad, det var dock mycket som kändes lite hopplöst igår morse.

Men efter en dyr brunch på Naggy's (i australiska mått mätt, att äta ute här är oftast väldigt billigt) så drog vi till Woolloomolloo för att kika på konst på Art Gallery of New South Wales. Tråkigt nog var delar av museét stängt, som exempelvis min favoritdel "Contemporary Art" och "Photography". Men men, vi hann se en del spännande konstverk i alla fall.
När vi ska åka tillbaka in till city så vräker regnet ner och det går inga bussar alls. Taxi, tänker jag (även det mycket billigare än i Stockholm). Jag ringer, blir lovad en taxi, väntar fyrtio minuter och börjar senast att traska med min sjal runt huvudet.

Inne i city väntar bio och vi beslutar oss för att se "Role Models". Visade sig vara en väldigt rolig film, mycket tack vare Paul Rudd.

Efter för mycket popcorn skrek min strupe efter en bärs och så fick det också bli. Efter några besök på små intetsägande pubar hamnar vi på livliga after work-barenThe Equilibrium Hotel där ett riktigt bra coverband underhöll. Gitarr och sång, trummor och hör och häpna - fiol. Jag blev sjukt imponerad av violisten, vilken man!

Sedan drog vi vidare till Purple Sneakers som vi upptäckte förra fredagen, dock inte lika bra denna gång. Fel DJ:s helt enkelt.

The EQ Hotel:









(Bilder lånade från http://www.equilibriumhotel.com.au )

Idag ska vi ta oss ner till Glebe Markets för att fortsätta vår jakt efter en akustisk gitarr.

Ok, den här veckan har väl inte direkt varit toppad. Det har regnat varje dag och den solbränna som jag hoppades kunna skaffa innan skolstarten, får nog fuskas fram med hjälp av solarium eller brun-utan-sol. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Jag väntar FORTFARANDE på mitt Letter Of Release som jag blev lovad att få i tisdags, senast onsdag. Detta är ett dokument som jag måste få från min gamla skola för att kunna börja på den nya samt ändra mitt visum. Jag ringde ansvarig person igår som sa att han inte varit på kontoret under onsdagen men skulle maila över detta papper igår torsdag.
Om jag fick det? Nope.

Vi fick ett annat lite märkligt besked igår också. Jag satt ute på gården och tog en cigg när C plötsliogt ber mig att komma in en liten stund, hon vill prata med mig och Thomas samtidigt. Jag var givetvis livrädd och tog för givet att vi gjort något fel. Så var dock inte fallet. C och B har bestämt sig för att flytta isär och kvar är C med mig och Thomas. Sånt som händer i livet ibland, men det har varit lite turbulent här hemma de senaste dygnet. Dörrar som smälls igen, bilar som åker härifrån, skåp som rensas i en hiskelig fart... Tråkigt, men inte mycket vi kan göra åt det. Så småningom kommer en ny person att flytta in här.

Annars dricker vi en hel del öl och njuter av våra sista lediga dagar.

Här följer lite bilder från dagens vistelse i Coogee, den strand som ligger närmast city (i alla fall enligt våra beräkningar):

De senaste dagarna har ägnats åt diverse administrativa prylar, som att ordna ett bankkonto, nytt mobilnummer och den största grejen av alla, att byta skolan.

Men vi har även hunnit med en del roligheter, eller i alla fall försök till roligheter. I fredags följde vi med Brett till The Ivy (det här ska vara Sydneys hetaste klubb, fyra våningar varav den fjärde har en pool), men varken jag eller Thomas var särskilt imponerade. Mycket folk, dålig musik och dyr drinkar. Som Stureplan med andra ord. Jag kan dock inte neka till att stället var jäkligt snyggt, men det räcker inte riktigt för att göra en utekväll komplett. Istället smet vi iväg till Purple Sneakers, som är indieklubb som huserar på Abercrombie Hotel varje fredag. Underbar musik förstås, men de bör nog fundera på att investera i ett nytt hifi-system. Höjdpunkten, som fick mig att älska stället, var när DJ:nn spelar låten som ni finner längst ner inlägg. WTF?! Humor.

Vi träffade Ida igår, ett efterlängtat möte. Jag hoppas och tror att det blir mycket häng framöver, vi har trots allt tre år att ta igen. Hon är så himla fin, min Ida.

Nu är klockan 11:00 och jag vill inget hellre än att åka till stranden, vi ska se om jag kan skaka liv i mannen som ligger och sover på övervåningen.

Men först ska jag njuta av kaffe och cigg i solen, som jag gör varje morgon.





Igår kväll tog vi oss ner till Darling Harbour och hittade gamla Manly-färjan som nu är en restaurang och bar. Trevligt.



Winfield Gold, Bärs.

Vi tog en tur till Manly i torsdags, så här såg det ut:

Här har ni det, vårt nya hem.



Sovrum. Inte helt möblerad, men ändå trevligt. En "riktigt" säng inhandlas inom kort.



Sovrum





Badrum



Hall



Vardagsrum



Vardagsrum



Kök


Monsterspis

Vi landade igår klockan 21.45 lokal tid. Flygresan gick bra, men 20 timmar i luften är inget man vill göra allt för ofta. Äckligt torr luft och dåligt med utrymme. No thanx.
Det gick inte överdrivet bra att möta upp Brett på flygplatsen, men efter ca 45 minuter lyckades vi hitta varandra och kunde hoppa in i hans grymma Jeep Wrangler. Ah, frihet!
Slängde in våra grejer i huset och gick sedan raka vägen till..... ja, ni gissade rätt, puben. Den här killen är precis vad vi hoppats på, och jag ser framemot lördagen då hans fru Catherine kommer hem från Melbourne.

Huset som vi bor är över ALL förväntan. Vi snackar om en takhöjd på typ 3,5 -4 meter, en monsterspis i ett sjukt snyggt kök, en underbar övervåning där vårt sovrum finns och ett alldeles fantastiskt badrum med jacuzzi. Tre av fyra rum har öppen spis (på vintrarna blir det faktiskt väldigt kallt här, då man inte riktigt lärt sig vad isolering betyder). Området är väldigt trevligt och det är så att säga "nära till allt".

I dag har vi powerwalkat på morgonen, käkat frukost på ett ställe som har något av det bästa kaffet jag druckit (sen kan man fundera på hur kräsen man blir efter två år med kaffemaskinen på Spring), fixat bankkonton, tax file number och australiensiskt mobilnummer. Vi hann även åka buss till Coogee, det tog 45 mintuer och det var ingen vidare spännande tur. Men stranden var fin även om vädret hunnit blivit lite sämre under den långa bussresan.

Nu är det dags för middag.

Om ni vill veta, så har det varit cirka 32 grader här idag. I helgen väntas värmerekord.
Åh vad jag längtar hem till vintern.....