Riot on The Rocks

Just nu känns hela tillvaron som en enda lång väntan. Vad jag än gör så väntar jag på nästa sak som ska komma och mina prioriteringar är helt åt helskotta. På jobbet oroar jag mig över allt jag måste göra när arbetsdagen är över, och när arbetsdagen är över oroar jag mig över vad som ska göras på jobbet.

Det är inget vidare effektivt tänk.

Det kanske är dags att leva för stunden och njuta av allt det där som jag så småningom inte kommer att få uppleva på ett bra tag?
Promenaderna längst S:t Eriksgatan när allt är mörkt och jag tänker att det är julskyltning, luncher med fina vänner, en öl efter jobbet med någon/några jag tycker om, utmaningarna som triggar mig i mitt jobb (som dock känns lite tungt just nu), det härliga i att äntligen ha ett riktigt kök och det sköna i att ta en rask promenad, trots att kylan aggresivt biter mig i kinderna.

För nu längtar jag enbart efter en sak och det är Sydney, NSW, Australien.

Tidiga morgnar i ett varmt och härligt land där jag får åka till färja till skolan för att det går snabbare än buss, en VB på stranden i Manly med en studiekamrat, lunchdejter med min fina Ida och ljumna kvällar på balkongen med Thomas.

Men det kommer. Så nu ska jag försöka fokusera på nuet. Diska i vårt nya kök för första gången och sedan ta på mig skorna och promenera till Lilla Essingen för att titta på fotboll med Mats.

Jag har det väl ganska bra trots allt.