Invincible
En mycket lång vecka börjar leda mot sitt slut. Och det ser fan inte bättre ut kommande vecka.
Men det är tempo och kundbesök. Det är då jag mår som bäst tror jag.
Min före detta klasskamrat Patrik har ett band som heter Pulpa. De har gjort ett helt makalöst album som heter Fightmusic. Spår 3, som heter 2 AM har en mycket lustig effekt på mig. Idag gick jag i vanlig ordning hem från jobbet. Jag lyssnar på Pulpa och plötsligt dyker 2 AM upp. Jag märker hur jag omedelbart förändras. Hur jag genast sträcker på min rygg, höjer blicken mot horisonten och ökar mina steg. Jag känner mig oövervinnerlig. Jag klarar av vad som helst och vem som helst och fuck you om du påstår något annat. Det är nästan så att jag vill spöa på alla oförskämda cyklister som trafikerar den trånga, kombinerade gång och cykelväg på Lilla Västerbron. Jag vill be den otrevliga kassörskan på ViVo som skriker till en gammal man att han inte förstår sig på kortmaskinen att visa lite respekt. Det gör jag förstås inte.
Men det känns som att jag skulle kunna vinna en fight mot vem som helst. När som helst.
Det kanske är därför skivan heter just Fightmusic? Förmodligen inte, men det vore ju kul.
Nu ska jag fortsätta min kväll med Rilo Kiley. Inte dumt alls.
Imorgon är det fredag och jag ska ta tag i allt som jag skjutit upp under veckan. Det brukar tyvärr vara en del.
God natt.
Men det är tempo och kundbesök. Det är då jag mår som bäst tror jag.
Min före detta klasskamrat Patrik har ett band som heter Pulpa. De har gjort ett helt makalöst album som heter Fightmusic. Spår 3, som heter 2 AM har en mycket lustig effekt på mig. Idag gick jag i vanlig ordning hem från jobbet. Jag lyssnar på Pulpa och plötsligt dyker 2 AM upp. Jag märker hur jag omedelbart förändras. Hur jag genast sträcker på min rygg, höjer blicken mot horisonten och ökar mina steg. Jag känner mig oövervinnerlig. Jag klarar av vad som helst och vem som helst och fuck you om du påstår något annat. Det är nästan så att jag vill spöa på alla oförskämda cyklister som trafikerar den trånga, kombinerade gång och cykelväg på Lilla Västerbron. Jag vill be den otrevliga kassörskan på ViVo som skriker till en gammal man att han inte förstår sig på kortmaskinen att visa lite respekt. Det gör jag förstås inte.
Men det känns som att jag skulle kunna vinna en fight mot vem som helst. När som helst.
Det kanske är därför skivan heter just Fightmusic? Förmodligen inte, men det vore ju kul.
Nu ska jag fortsätta min kväll med Rilo Kiley. Inte dumt alls.
Imorgon är det fredag och jag ska ta tag i allt som jag skjutit upp under veckan. Det brukar tyvärr vara en del.
God natt.
Kommentarer
Trackback
