But all the girls I loved at school are already pushing prams

Kom just in i värmen efter att uträttat diverse ärenden vid Stadshuset och Fridhemsplan. Det kändes så skönt att få komma ut bland människor igen, i normala kläder. Jag har i en vecka bott i mina beiga mjukisbyxor, mina stygn trivs inte särskilt bra i tighta jeans. Inte kalla strumpbyxor/leggins heller för den delen.
När man mått riktigt jävla dåligt så är det så himla skönt när man äntligen börjar att må bra. Jag känner mig nästan löjligt tacksam över att vara på bättringsvägen. På juldagen hoppas jag vara helt återställt, eller i alla fall tillräckligt för att hoppa i badtunna hemma hos Britta, ta ett skutt ut i djupsnön och sen sänka en bira. Can't wait.

Det blir mycket film nu. Försökte för andra gången igår att ta mig igenom Smart People. Men den är så satans seg. Ellen Page är väl alltid roande, men den där Sarah Jessica Parker har jag inte mycket till övers för.

Nåväl, jag vill väldigt gärna se "Four Christmases". Troligtvis en perfekt film för en sjuk och halvtrött människa. Och Vince Vaughn får mig alltid att skratta.

Jag har tittat på nedanstående klipp säkert tjugo gånger. Och gåshud infinner sig varje gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback